Mr. Nobody
Igår såg jag ännu en riktigt bra film - Mr. Nobody - som precis som Inception var inne på vad som är verkligt.
Året är 2092. Nemo Nobody är 118 år gammal, och den sista människan som är dödlig. Folk låter sig telomeriseras (tror jag det kallas?), jag antar att det går ut på att bibehålla telomererna (ändarna på kromosomerna) som normalt förkortas vid varje celldelning, så att cellerna blir odödliga. Man har också reservdelsgrisar. Själv är Nemo (spelad av Jared Leto i vuxen ålder) skröplig och nära döden och det är lite si och så med hans minne. Folk är nyfikna på honom, bland annat är han huvudperson i TV-såpan "De sista dödliga", och försöker få honom att berätta om sitt liv. Och berättar gör han, från före sin födelse 1975, genom barndomen och upp i vuxna år. Men det märkliga är att han berättar om flera, parallella liv. Vid varje vägskäl i livet, då det finns olika vägar livet kunde ha tagit, så berättar han ömsom om ett liv, ömsom om ett annat. I ett liv bildar han familj med en kvinna och skaffar barn, i ett annat så får en liten tillfällighet honom att träffa en helt annan kvinna och få helt andra barn med henne... Lyssnarna blir frustrerade, vilket liv är egentligen det riktiga? På nåt vis känns det som samtliga är på riktigt.
Det stående temat är val och möjligheter. Ibland är det väldigt tydligt att man gör ett livsavgörande val. En scen som återkommer är när Nemo står på tågperrongen med sin mamma och pappa som ska separera. De vill han ska bestämma sig, vem vill han bo med? Här förgrenar sig hans möjliga liv i två helt olika huvudfåror beroende på om man kliver på tåget med mamma eller ej.
Vid andra tillfällen är det mycket små saker som ger livet en helt ny vändning. Ni känner säkert till fjärilseffekten, en fjäril slår med vingarna i en del av världen och så blir det senare en orkan i en annan del... Eller så kanske en arbetslös brasilianare bestämmer sig för att koka ett ägg, vilket ändrar mikroklimatet i hans kök. Detta är precis vad som krävs för att i slutändan sätta igång ett oväder två månader senare i en annan del av världen. En regndroppe suddar ut ett telefonnummer på en lapp, så en kille aldrig kan ringa tjejen som han just träffat igen... Och så går deras skilda vägar ännu en gång.
Lager av verklighet vävs ihop i Nemos huvud. Minnen väcks under hypnossessioner. Ibland är ett möjligt liv en dröm i ett annat. Jag ska förstås inte berätta hur det slutar. Ger filmen betyget fyra av fem möjliga.
Låter som en mycket intressant film! Jag gillar såna där filmer också, om alternativa verkligheter eller sådant som ifrågasätter verkligheten. Har du sett dessa: Waking Life, The Island (gick häromdan på nån kanal), K-Pax, eternal sunshine of a spotless mind, sliding doors, en andra chans (med nicolas cage)? Den sistnämnda kanske inte är så superbra, men det handlar också om två parallella skildringar av hans liv som blir helt annorlunda pga en liten händelse.
Waking life handlar helt och hållet om lucida drömmar om jag minns rätt, vilket jag inte fattade förrän jag visste vad lucida drömmar var.
Mr Nobody, måste jag kolla upp som sagt, lät intressant!