Vile Electrodes

Inser att jag kommit bort från metallen (döds- och black) på sistone och är helt inne i det elektroniska igen... 
Några jag upptäckt på sistone är Vile Electrodes.

"Our musical influences include the early exponents of electronic music, disco, acid-house, techno and ‘intelligent’ dance music, Kosmische Musik, modern electropop, coldwave, early industrial music, film soundtracks and trip-hop.

We have an obsession for science fiction and Britain’s industrial and pastoral heritage, and our music is a soundtrack to that obsession. Ballardian, dystopian nightmares of longing and loss feature often, both thematically and lyrically. Our songs imagine a place between a forgotten future-that-never-was and the one we experience every day.

Our studio and live performances are characterised by an absence of laptops and software, and by the sound of old school analogue synthesizers and drum machines. But our music neither sits wholly in the past nor the present. Showing deference to ‘classic’ electronic music but not limited or defined by it."

Hämtat från: http://www.vileelectrodes.com/vile-biography/

Snygg logga har dom också ;)
 
 
 
electronic - vile electrodes

OH! Spark! har ju gjort nya låtar jag missat!

 
 
Och allra bäst tror jag denna är (hittade den tyvärr inte på YouTube):
 
https://open.spotify.com/track/7GiWAVu0llTCn9OnxEA93e
 
I en förort sitter du och längtar bort
Kanske undrar varför underbart är kort
Alla husen ser likadana ut
Bakom fönstren hörs skrik och tjut

Och jag drömmer om maskiner som kan ändra allt det här
Jag drömmer om maskiner istället för en själ

Du byter ut dig själv bit för bit
Du äger inte dig själv, allt är på kredit
Och all goda intentioner ser likadana ut
De går och väntar på ett lyckligt slut.

Och jag drömmer om maskiner som kan ändra allt det här
Jag drömmer om maskiner istället för en själ...
maskiner - spark!

Nostalgi: Några fina och lite sorgliga 80-tals låtar...

Jag är gammal nog för att ha lyssnat på en massa musik redan på 80-talet (synth alltså, jag avskydde hårdrock på den tiden). Nu brukar folk tro att man fastnar i den musikstil man hörde i unga dar men det håller jag inte med om att det skulle gälla mig riktigt. 80-talets musik lyssnade jag sönder och samman en gång i tiden, så till den grad att den äcklat mig i decennier och jag inte kunnat lyssna på det mesta av den överhuvudtaget igen! Sen finns det enstaka undantag som Kraftwerk t.ex. som jag tyckt om så länge jag kan minnas och lyssnat på då och då med några års intervall.  Och den smöriga synthpop (hu, jag skäms...) jag gillade då har lite gemensamt med den brutala industri jag gillar idag. En del som träffat mig på äldre dar och vet att jag lyssnar på black metal, dödmetall m.m. tror jag måste lyssnat på de gamla hårdrocksbanden en gång i tiden. Men det har jag alltså inte, jag var riktigt renodlad smörsynthare, haha... Sydde neonfärgade slipsar på slöjden (att vara lite androgyn var inga problem med den tidens mode) och tyckte om Limahl (herregud, när jag ser videos nu får jag fnissattacker ) och någon småcreepy figur som kallade sig Fancy.  Depeche Mode var förstås det bästa som hänt, som en total knockout när Master and Servant m.m. dök upp...
 
 
 
Trailer för ett avsnitt av Adora Bratbat-show där hon minns gamla klassiker...
 
Inte förrän nu när jag börjat följa Adora Bratbat (43-årig ursynthare/electrogoth som håller stilen och som verkar haft mer kontinuitet i sin musiksmak och aldrig släppt synthen) och kollat på hennes Adora Bratbat show har jag börjat minnas gamla låtar som jag helt förträngt... Och en del var ju faktiskt inte alls så dåliga som jag velat minnas :) Nedan några exempel som för all del är lite smöriga, men på ett trovärdigt och lite melankoliskt vis som gör att det inte slår över och blir direkt äckligt...
 
Annars minns jag 80-talet med viss melankoli. Levde instängt med mina föräldrar ute på landet. Kändes som att livet och allt spännande som hände, hände någon annanstans utom räckhåll... Som en fest du hör på avstånd. När jag hör musik i fjärran, från en fest jag inte är inbjuden till brukar jag alltid få associationer till 80-talet... Så fort jag började kunna tänka själv ville jag bara bort,
På den tiden var man mer svältfödd också, så glad att man numer kan frossa i oceaner med gratis musik, bara några klick bort... Då höll man på med sina kassettband/blandband och gjorde usla avspelningar/kopior.

(Imorrn tror jag att jag ska skriva ett inlägg om 90-talet, så blir lite mer nostalgi :) )

Desireless 
 
 
Yazoo (kolla in killen, en urtypisk synthlugg! ;))
 
 
Kim Wilde
 
 
Och Limahl (kroppspråket/mimiken var ju inte konstlad alls, hehe...)

80-tal - synth