Psalm 21
Häromkvällen såg jag den svenska filmen Psalm 21 till sist, en sorts skräckis med kristet tema. Jag vet inte om det berodde på dålig
dagsform/koncentrationsförmåga, men tyckte handlingen var skum och svårbegriplig ända tills slutet, budskapet konstigt och inaktuellt
och specialeffekterna tjatiga.
Huvudpersonen är en präst, Henrik Horneus, spelad av Jonas Malmsjö som predikar i en församling i Stockholm. Hans gamle far Gabriel
Horneus (Per Ragnar) är också präst i en by, men långt bort nånstans i norra Sverige. Henrik lider av repetativa mardrömmar sedan
några veckor tillbaka som handlar om hur hans mamma och han själv som mycket liten sitter köket. Mamman börjar må dåligt och
plötsligt förvrängs hennes ansikte till nåt som mer ser ut som ett fasansfullt likansikte med svarta ögon.
Rätt vad det är får Henrik ett telefonsamtal från rättsläkaren i byn där pappan bor, som berättar att pappan har dött i en
drunkningsolycka! Henrik blir misstänksam efter samtalet och undrar varför det var just rättsläkaren som ringde. Han ger sig av hals över
huvud i mörkret med bilen för att ta reda på vad som egentligen hänt. Och nu tar mardrömmen vid även i vaket tillstånd! Henrik ser i
skräck folk transformeras till förruttnande likansikten då och då (det är det här som tills sist verkar tjatigt och man nästan tycker att
han borde vant sig och istället frågat vad de ville...), pappan har begravts omgående efter sin död som om man velat mörka vad som
egentligen hänt med hans kropp. Henriks mörka och tragiska förflutna hinner till sist ikapp honom. Pappan var trots att han var präst ett
riktigt as.
Filmen utnyttjar biblens otäckare aspekter som är svåra att försonas med. Psalm 21 i psalmboken är den glada "Härlig är jorden". Men
det finns en betydligt otäckare psalm 21 i gamla testamenet, Psaltaren tror jag. Den är hämdlysten och handlar om hur fienden ska
förstöras grundligt.
Detta var ingen film för mig, ger den två av fem möjliga.
Häromkvällen såg jag den svenska filmen Psalm 21 till sist, en sorts skräckis med kristet tema. Jag vet inte om det berodde på dålig dagsform/koncentrationsförmåga, men tyckte handlingen var skum och svårbegriplig ända tills slutet, budskapet konstigt och inaktuellt och specialeffekterna tjatiga.
Huvudpersonen är en präst, Henrik Horneus, spelad av Jonas Malmsjö som predikar i en församling i Stockholm. Hans gamle far Gabriel Horneus spelad av Per Ragnar är också präst i en by, men långt bort nånstans i norra Sverige. Henrik lider av repetativa mardrömmar sedan några veckor tillbaka som handlar om hur hans mamma och han själv som mycket liten sitter köket. Mamman börjar må dåligt och plötsligt förvrängs hennes ansikte till nåt som mer ser ut som ett fasansfullt likansikte med svarta ögon.
Rätt vad det är får Henrik ett telefonsamtal från rättsläkaren i byn där pappan bor, som berättar att pappan har dött i en drunkningsolycka! Henrik blir misstänksam efter samtalet och undrar varför det var just rättsläkaren som ringde. Han ger sig av hals över huvud i mörkret med bilen för att ta reda på vad som egentligen hänt. Och nu tar mardrömmen vid även i vaket tillstånd! Henrik ser i skräck folk transformeras till förruttnande likansikten då och då (det är det här som tills sist verkar tjatigt och man nästan tycker att han borde vant sig, bett dem sluta äckla sig och istället frågat vad de ville...), pappan har begravts omgående efter sin död som om man velat mörka vad som egentligen hänt med hans kropp. Henriks mörka och tragiska förflutna hinner till sist ikapp honom. Pappan var trots att han var präst ett riktigt as.
Filmen utnyttjar bibelns otäckare aspekter som är svåra att försonas med. Psalm 21 i psalmboken är den glada "Härlig är jorden". Men det finns en betydligt otäckare psalm 21 i gamla testamenet, Psaltaren tror jag. Den är hämdlysten och handlar om hur fienden ska förstöras grundligt.
Detta var ingen film för mig, ger den två av fem möjliga.
Huvudpersonen är en präst, Henrik Horneus, spelad av Jonas Malmsjö som predikar i en församling i Stockholm. Hans gamle far Gabriel Horneus spelad av Per Ragnar är också präst i en by, men långt bort nånstans i norra Sverige. Henrik lider av repetativa mardrömmar sedan några veckor tillbaka som handlar om hur hans mamma och han själv som mycket liten sitter köket. Mamman börjar må dåligt och plötsligt förvrängs hennes ansikte till nåt som mer ser ut som ett fasansfullt likansikte med svarta ögon.
Rätt vad det är får Henrik ett telefonsamtal från rättsläkaren i byn där pappan bor, som berättar att pappan har dött i en drunkningsolycka! Henrik blir misstänksam efter samtalet och undrar varför det var just rättsläkaren som ringde. Han ger sig av hals över huvud i mörkret med bilen för att ta reda på vad som egentligen hänt. Och nu tar mardrömmen vid även i vaket tillstånd! Henrik ser i skräck folk transformeras till förruttnande likansikten då och då (det är det här som tills sist verkar tjatigt och man nästan tycker att han borde vant sig, bett dem sluta äckla sig och istället frågat vad de ville...), pappan har begravts omgående efter sin död som om man velat mörka vad som egentligen hänt med hans kropp. Henriks mörka och tragiska förflutna hinner till sist ikapp honom. Pappan var trots att han var präst ett riktigt as.
Filmen utnyttjar bibelns otäckare aspekter som är svåra att försonas med. Psalm 21 i psalmboken är den glada "Härlig är jorden". Men det finns en betydligt otäckare psalm 21 i gamla testamenet, Psaltaren tror jag. Den är hämdlysten och handlar om hur fienden ska förstöras grundligt.
Detta var ingen film för mig, ger den två av fem möjliga.