Svart-Stina

Jag gör en del realistiska porträtt, även människor (men känns mer som man bör fråga om lov innan man postar någons nuna på nätet, så därför tar jag inte med några exempel i detta inlägg). Antingen målar jag i akrylfärg på linneduk eller så tecknar jag med en blandning av pennor - pastellpennor, blyerts, svart tusch och ibland detaljer med vit gelpenna. Nummer två och sju ovan är målningar på duk, övriga teckningar.

Skissa & planera

Steg ett är att skissa upp i grova drag hur motivet ska se ut (oftast gör jag detta svagt med blyerts), så man hittar en bra placering på papperet, ser att det fyller ut lagom och inte går för nära kanterna och att det har rätt proportioner. Detta är väl det tråkigaste steget, men väldigt viktigt för att det ska bli likt. Avstånd och storlek på ögonen måste vara EXAKT rätt, näsan ha rätt längd o.s.v. Måtta och dubbelkolla tills du är helt säker på att det stämmer. Något man kan bedra sig på i detta steg är att ögonen kan se väldigt små ut. Men i senare steg när man lagt skuggor vid ögonlocken, fått dit ögonfransar m.m. så öppnas de upp mera och upplevs som större.

Högdagrar och andra vita ytor

Behöver du spara vita områden bör du planera för detta tidigt också och markera lite svagt var du absolut inte får komma åt med någon färg. Är du väldigt försiktig så kan du måla med maskeringsvätska där. Maskeringsvätskan innehåller gummi och är bara att gnugga/dra bort när du är klar.

Väldigt smala ytor (som vita morrhår) kan ibland vara idé att rita dit sist med en vit penna istället. Ofta täcker vita pennor dåligt när man ritat med någon mörk färg under. Jag brukar rita med Derwent pastellpennor men tycker deras vita färg täcker lite dåligt så köpt en Caran d'Ache-penna i vitt som är lite bättre. Ibland har jag också använt vit gelpenna för att rita små blänk i ögonen och morrhår ibland.

Kom ihåg att man inte nödvändigtvis behöver rita på vitt papper. Grått eller naturfärgat/beige kan få vita detaljer att poppa på ett mycket snyggt sätt. Nån gång har jag också ritat med vita färger på svart papper. Det var mycket ovant då man stället fick spara de områden som skulle vara svarta...

Skydda teckningen

Jag brukar lägga ett papper ovanpå där jag klippt hål för motivet. Eftersom jag ofta har vitt runtomkring vill jag inte råka solka ned det av misstag. Det är lätt hänt om man jobbar med lite mjukare färger.

Dags för grovjobbet

Nu är det bara att sätta igång och försöka rita så likt som möjligt. Här tror jag det är väldigt personligt i vilken ordning man vill jobba. En del börjar med en yta och ritar den i princip helt klar innan de sätter igång med nästa. Jag funkar inte riktigt så, jag gillar att se helheten och sedan rita mer och mer detaljer. Så ofta lägger jag på stora ytor med färg som jag suddar ut i botten och ritar mer exakt och detaljerat ovanpå. Man kan sudda med en stomp. Själv brukar jag gnugga med en pensel (inte alltför mjuk som till akvarell, brukar istället ta en styvare som lämpar sig mer för akrylfärg). Sedan fixerar jag med fixeringsspray mellan lagren. Ta bort skyddspapperet med hål då, för annars kan det bli som en kant mellan sprayat och osprayat område. Ofta jobbar jag från ögon och nos och arbetar mig utåt.

Jag brukar blanda olika sorters pennor och färger hej vilt, tycker inte det finns några regler för det. Huvudsaken det ser bra ut. Enda sättet om färger funkar ihop är att testa. Det som man ska tänka på bara är om färgen blir matt eller blank. Är man inte ute efter specialeffekter - att vissa detaljer lyser upp när ljuset faller i en vis vinkel, så är det bäst att hålla sig till färger med ungefär samma matthet.

Ljus och volym

Precis som när man fotar så är ljuset ALLT. Ljuset behöver falla i rätt vinkel och inte vara för hårt. Försök tänka i volymer, inte ytterkonturer. Folk som nyligen börjat rita upplever jag är besatta av sakers ytterkonturer (allt fylls i med heldragna linjer) och försummar ljuset (skuggor och högdagrar). Minns en kurs jag gick att läraren påpekade detta och att vi som en övning fick försöka rita av något utan att fylla i ytterkonturerna alls. Vi fick bara med skuggningar och högdagrar rita av någon frukt eller växt.

Själv upplever jag att rita dit högdagrar på slutet är det roligaste och då det hela plötsligt kommer till liv på ett annat sätt. Ögonen börjar glittra, håret börjar glänsa o.s.v.

 Fällan med vanetänk

Ibland ser man inte sina egna fel, och ibland ritar man saker som man tror att de ser ut, inte som de ser ut på riktigt... Vill man se om man fallit i någon fälla när man ritar efter ett foto, så kan man testa att vända teckning och foto uppochned och rita ur den vinkeln istället.

Ett annat sätt att se om man ritat skevt är att hålla upp teckningen framför en spegel. Då ser man plötsligt felen på ett helt annat sätt. Ofta är det asymmetrier man upptäcker. Detta test är ganska brutalärligt, jag blir lite missnöjd nästan varje gång jag gör det...

 Hudtoner

Hudfärg, speciellt på väldigt ljusa människor, är ett kapitel för sig. För det ska bli verkligt/levande så får man en blanda en massa olika färger. Och det är inte en enhetlig färg utan skiftar i alla möjliga nyanser. Ofta är man lite mer rosa vid näsvingarna t.ex. Har man en stark färg på kläderna så reflekteras den på undersidan av hakan.
Jag tog och öppnade en bild i Photoshop och tog färgen med pipetten på lite olika ställen på ansiktet. Som synes finns det en hel massa färger i det som upplevs som en ganska jämn ansiktsfärg.