The Experiment

The Experiment
Igår såg jag The Experiment med bland annat Travis spelad av Adrien Brody (som gjort mest intryck på mig i the Pianist) och Barris av Forest Whitaker (som jag fick förstärkt dåliga vibbar av i denna roll, eftersom jag har honom i färskt minne som Idi Amin i The Last King of Scotland). Detta var ingen mysfilm kan jag säga! Filmen hade ingen komplex handling som de filmer jag berättat om här på sistone, däremot ställde den jobbiga frågor om människas natur.
Varför beter vi oss sjyst och rättvist mot varandra? För att vi tappar anseende och/eller blir straffade om vi inte gör det? Eller för att vi verkligen vill göra det? Om vi var säkra på att vi kom undan med det och det inte kom nåt srt efter, skulle vi då börja tänja på gränserna och börja sko oss själva?
Filmen handlar som titeln antyder om ett experiment. 26 män väljs efter tester och intervjuer ut till ett beteendepsykologiskt experiment. De ska under experimentet simulera livet på ett statligt fängelse, och det är viktigt att de utvalda inte har några egna erfarenheter av kåken sedan tidigare. Man får se lite av intervjuerna och de som väljs ut verkar på det hela taget, även om vissa har lite egenheter, vara helt vanliga sjysta killar. För att delta belönas man med hela 14 000 dollar för två veckor, som gör folk väldigt motiverade att ställa upp, vissa för att de är lite i knipa.
Väl framme i den isolerade byggnaden delas de upp i två grupper, några får bli fångvaktare, andra fångar. Travis hamnar i fångruppen och Barris blir vakt. I byggnaden finns kameror överallt som följer allt som sker. Vissa regler finns. Brukar någon våld, så avbryts experimentet och alla förlorar sina pengar. Om inte fångvaktarna straffar fångarna på rimligt sätt vid överträdelser så kommer en röd lampa att lysa. Om man inte gjort nåt inom en halvtimme så lampan slutar lysa, så avbryts också experimentet.
Ja, ni förstår varthän detta upplägg barkar. Det börjar lite lätt med missnöje med maten, matvägran och någon som av misstag råkar kasta en basketboll i huvudet på en vakt så han börjar blöda näsblod. Men sedan brakar helvetet lös och en orgie i kränkningar, övergepp och snart även våld (de som iakttar bryr sig inte) tar sin början. Barris visar sig tycka osunt mycket om sin nya roll, jag tror t.o.m. han själv är förvånad. En annan vakt är smygbög och försöker förgripa sig på olika sätt en stackare som faller honom i smaken. Travis är en bra människa men kan inte underkasta sig för att rädda sitt eget skinn och blir sedd som en upprorsledare som ska knäckas.
Mycket obehaglig film, men bra. Ger den fyra av fem. Nu undrar ni varför jag ger alla filmer så bra betyg, det är för att jag vägrar se sånt som är skit ;-) Och ganska ofta har jag rätt (fast inte när det gäller Valhalla Rising, den var oväntat usel..)
Igår såg jag The Experiment (2010) med bland annat Travis spelad av Adrien Brody (som gjort mest intryck på mig i the Pianist) och Barris av Forest Whitaker (som jag fick förstärkt dåliga vibbar av i denna roll, eftersom jag har honom i färskt minne som Idi Amin i The Last King of Scotland). Detta var ingen mysfilm kan jag säga! Filmen hade ingen komplex handling som de filmer jag berättat om här på sistone, däremot ställde den jobbiga och spännande frågor om människas natur.
Varför beter vi oss sjyst och rättvist mot varandra? För att vi tappar anseende och/eller blir straffde om vi inte gör det? Eller för att vi verkligen vill göra det? Om vi var säkra på att vi kom undan med det och det inte kom nåt surt efter, skulle vi då börja tänja på gränserna och börja sko oss själva/passa på?


Filmen handlar som titeln antyder om ett experiment. 26 män väljs efter tester och intervjuer ut till ett beteendepsykologiskt experiment. De ska under experimentet simulera livet på ett statligt fängelse, och det är viktigt att de utvalda inte har några egna erfarenheter av kåken sedan tidigare. Man får se lite av intervjuerna och de som väljs ut verkar på det hela taget, även om vissa har lite egenheter, vara helt vanliga sjysta killar. För att delta belönas man med hela 14 000 dollar för två veckor, som gör folk väldigt motiverade att ställa upp, vissa för att de är lite i knipa.
Väl framme i den isolerade byggnaden delas de upp i två grupper, några får bli fångvaktare, andra fångar. Travis hamnar i fångruppen och Barris blir vakt. I byggnaden finns kameror överallt som följer allt som sker. Vissa regler finns. Brukar någon våld, så avbryts experimentet och alla förlorar sina pengar. Om inte fångvaktarna straffar fångarna på rimligt sätt vid överträdelser så kommer en röd lampa att lysa. Om man inte gjort nåt inom en halvtimme så lampan slutar lysa, så avbryts också experimentet.


Ja, ni förstår varthän detta upplägg barkar! Rakt åt helsefyr förstås. Det börjar lite lätt med missnöje med maten, matvägran och någon som av misstag råkar kasta en basketboll i huvudet på en vakt så han börjar blöda näsblod. Men sedan brakar helvetet lös och en orgie i kränkningar, övergepp och snart även våld (de som iakttar bryr sig inte) tar sin början. Barris visar sig tycka osunt mycket om sin nya roll, jag tror t.o.m. han själv är förvånad. En annan vakt är smygbög och försöker förgripa sig på olika sätt en stackare som faller honom i smaken. En kille har ljugit om sin diabetes och vakterna verkar inte bry sig i att han är halvdöd. Travis är en bra människa men kan inte underkasta sig för att rädda sitt eget skinn och blir sedd som en upprorsledare som ska knäckas.


Mycket obehaglig film, men bra. Ger den fyra av fem. Nu undrar ni varför jag ger alla filmer så bra betyg, det är för att jag vägrar se sånt som jag tror är skit ;-) Och ganska ofta har jag rätt (fast inte när det gäller Valhalla Rising, den var oväntat usel, hehe...)