Call Girl
Nu har filmfestivalen i Skara dragit igång och den bästa filmen hitintills får jag säga är Call Girl (regi: Mikael Marcimain), trots att jag inte riktigt trodde jag skulle gilla den för ämnet är så pass deprimerande. Den utspelar sig valåret 1976 och är inspirerad av geijeraffären. Detta var tiden då gubbar såg mer gubbiga ut än i nån annan tidsålder tror jag - skamlösa överkamningar, massiva glasögonbågar, breda slipsar och kläder i färger som får en att se urlakat grå ut... Antar att det var under den här perioden som ordet "gråsosse" uppstod ;-) Så fult att det nästan blir coolt. Filmen osar 70-tal - telefonkioskerna, håret, kläderna, TV-programmen och testbilden, de har noggrannt fått med alla små detaljer. Och i denna tid då de högt uppsatta männen håller tal om kvinnors rättigheter offentligt, springer de på porrklubbar och går hos prostituerade i lönndom. Och dom som inte sånt det vill gärna mörka ändå, för de vill ju gärna vinna valet! Några prostituerade är minderåriga småtjejer som råkar lite illa ut i tillvaron och inte valt den här tillvaron helt själva utan blivit pressade och snärjda, men hur dom mår skiter man i.
Pernilla August är spindel i nätet, bordellmamman Dagmar Glans som ser till att skicka rätt prostituerad till rätt torsk. Hon var väl spelad, lite dubbel så där, trevlig och otäck på samma gång så man inte vet vad man ska tycka om henne. På ett sätt charmig - överöser sina "skyddslingar" med komplimanger och bjuder dom på godsaker och sprit, köper dom nya kläder och parfym och sticker till dom sedlar - även om det går lite överstyr och ser ut som hon tafsar på dom ibland. Säkert bländande på en ung person utan resurser och frihet. Att hon ändå inte riktigt bryr sig om hur de mår förstår man när hon sticker till de fjortonåringa huvudpersonerna droger. Och när det kniper kan hon vara riktigt hotfull.
Huvudpersonen är fjortonåriga Iris spelad av Sofia Karemyr, hon och hennes kompis Sonja hamnar på ett ungdomshem. Iris mamma har inte orkat med henne och hon har blivit utslängd från skolan. På hemmet är de sjysta men också lite tidsenligt flummiga och slappa, så de har inte så mycket att sätta emot när den allmänt vilsna och lite hopplösa Iris och henne kompis halkar in i prostitution. Många intressen står i slutänden emot varandra. Förloraren är alltid Iris känns det som. Vad hennes intressen och bästa är bryr sig vare sig bordellmamman, makten eller polisen om. Men det finns en hjälte i den här filmen och det är polisen John (Simon J. Berger) som försöker gräva i den här soppan, och som snart skaffar sig fiender när han vägrar ge upp...
Alla bara röker, dricker och äter godis hela filmen igenom... Jag lämnar salongen med ett underligt sug efter såna där gröna godiskulor med socker på och whiskey...
Pernilla August är spindel i nätet, bordellmamman Dagmar Glans som ser till att skicka rätt prostituerad till rätt torsk. Hon var väl spelad, lite dubbel så där, trevlig och otäck på samma gång så man inte vet vad man ska tycka om henne. På ett sätt charmig - överöser sina "skyddslingar" med komplimanger och bjuder dom på godsaker och sprit, köper dom nya kläder och parfym och sticker till dom sedlar - även om det går lite överstyr och ser ut som hon tafsar på dom ibland. Säkert bländande på en ung person utan resurser och frihet. Att hon ändå inte riktigt bryr sig om hur de mår förstår man när hon sticker till de fjortonåringa huvudpersonerna droger. Och när det kniper kan hon vara riktigt hotfull.
Huvudpersonen är fjortonåriga Iris spelad av Sofia Karemyr, hon och hennes kompis Sonja hamnar på ett ungdomshem. Iris mamma har inte orkat med henne och hon har blivit utslängd från skolan. På hemmet är de sjysta men också lite tidsenligt flummiga och slappa, så de har inte så mycket att sätta emot när den allmänt vilsna och lite hopplösa Iris och henne kompis halkar in i prostitution. Många intressen står i slutänden emot varandra. Förloraren är alltid Iris känns det som. Vad hennes intressen och bästa är bryr sig vare sig bordellmamman, makten eller polisen om. Men det finns en hjälte i den här filmen och det är polisen John (Simon J. Berger) som försöker gräva i den här soppan, och som snart skaffar sig fiender när han vägrar ge upp...
Alla bara röker, dricker och äter godis hela filmen igenom... Jag lämnar salongen med ett underligt sug efter såna där gröna godiskulor med socker på och whiskey...
Palmes son funderar på att polisanmäla filmen eftersom man kan tolka det som att olof Palme utpekas som sexköpare: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5338662