Svart-Stina

Igår eftermiddag så fick jag åka hem igen. Var jätteskönt för nu kunde jag sova ut lite bättre inatt. Bara en sån sak som att få ha ett riktigt täcke :-) De andra patienterna brukade också väcka mig då och då. Minns speciellt en vithårig dams ångestfyllda skrik i rummet bredvid: "Hjälp! Hjääälp! Är det nån där?? Kan inte nån hjälpa mig, jag har så ont! Hjälp!" Jag undrade varför ingen i personalen kom efter en stund, så tassade själv över till henne för att kolla vad som hänt. Då insåg jag att hon var så förvirrad att hon inte förstått att hon bara behövde trycka på larmknappen. Hon visste inte var hon var nånstans eller vad som hänt. Hon förstod inte heller att jag inte var en av personalen utan en patient och ville jag skulle hjälpa henne till toa... Sen dök tack och lov folk ur personalen upp :-)

 

Jag rör mig tvekande som en sengångare just nu. Måste undvika vissa rörelser för då skär det till i magen. Jag kan gå omkring, men inte böja mig om jag tappar nåt på golvet.