Just nu...

....så försöker jag ge en ny serie en chans, nämligen Sons of Anarchy (om motorcykelgäng) Kollade på de två första avsnitten igår kväll och vet inte riktigt vad jag tycker ännu. Jag är lite handikappad av att jag brukar reta upp mig på maffiasnubbar, killar i mc-gäng och liknande och tycka de är tomtar... Men misstänker att just den här serien är bra gjord i alla fall.

Sedan hörde jag General Knas häromdan, helt nytt för mig, brukar inte lyssna på svensk reggae direkt. Men hans låt 12/12 var infernaliskt catchy, så nu ska jag lyssna på hela senaste skivan.

Hur många lingon finns det i världen?

Igår kväll såg jag filmen "Hur många lingon finns det i skogen?" (2011) om en kille som heter Alex - spelad av Sverrir Gudnason - som blir utsparkad av sin
flickvän. Han är en misslyckad skådespelare och har inte kunnat bidra med nåt hemma eftersom han inte lyckats skaffa nåt fast jobb på flera år. Han är
lite allmänt slarvig, pank och oförmögen att passa fasta tider. Så till sist har flickvännen gett upp totalt. Han ger sig av till Hudiksvall för att bo tillfälligt
hos sin brorsa som verkar hoppas att besöket inte ska bli alltför långvarigt... Han inser att han inte har så mycket att välja på och hoppar på ett jobb
där han får ha hand om ett gäng utvecklingsstörda (dagverksamheten Paradiset), speciellt som han då kan få ta över en lägenhet av den person som
jobbat där tidigare. En ny tillvaro tar nu sin början och Alex och de utvecklingsstörda berikar varandras tillvaro. Han upptäcker att de är bra på att
sjunga och anmäler dom till en talangjakt. Tyvärr är han den enda som tror på deras förmåga, så till en början får de kämpa i motvind. Och själv mognar
han under processen och blir succesivt mer ansvarstagande. Han hör av sig till sin f.d. flickvän då och då och berättar om vad som händer, men hon är
skeptiskt och tror honom inte riktigt vara förmögen till bättring, och säger att hon inte älskar honom längre.
Jag tyckte personerna i den här filmen tilldelats övertydliga roller. Och då pratar jag inte om de utvecklingsstörda, för de kändes helt naturliga och man
anade intressanta personligheter, utan det var de "vanliga" huvudpersonerna som inte funkade. Jag vet att andra gillat den här filmen och blivit berörda,
men själv tycker jag den var ganska förutsägbar och trist. Ger den två av fem.


Igår kväll såg jag filmen "Hur många lingon finns det i världen?" (2011) om en kille som heter Alex - spelad av Sverrir Gudnason - som blir utsparkad av sin flickvän. Han är en misslyckad skådespelare och har inte kunnat bidra med nåt hemma eftersom han inte lyckats skaffa nåt fast jobb på flera år. Han är lite allmänt slarvig, pank och oförmögen att passa fasta tider. Så till sist har flickvännen gett upp totalt. Han ger sig av till Hudiksvall för att bo tillfälligt hos sin brorsa som verkar hoppas att besöket inte ska bli alltför långvarigt... Alex inser att han inte har så mycket att välja på och hoppar på ett jobb där han får ha hand om ett gäng utvecklingsstörda (dagverksamheten Paradiset), speciellt som han då kan få ta över en lägenhet av den person som jobbat där tidigare.


En ny tillvaro tar nu sin början och Alex och de utvecklingsstörda berikar varandras tillvaro. Han upptäcker att de är bra på att sjunga och anmäler dom till en talangjakt. Tyvärr är han den enda som tror på deras förmåga, så till en början får de kämpa i motvind. Och själv mognar han under processen och blir successivt mer ansvarstagande. Han hör av sig till sin f.d. flickvän då och då och berättar om vad som händer, men hon är skeptiskt och tror honom inte riktigt vara förmögen till bättring, och säger att hon inte älskar honom längre.

Jag tyckte personerna i den här filmen tilldelats övertydliga roller. Och då pratar jag inte om de utvecklingsstörda, för de kändes helt naturliga och man anade intressanta personligheter och blev nyfiken på dom, utan det var de "vanliga" huvudpersonerna som inte funkade. Jag vet att andra gillat den här filmen och blivit berörda, men själv tycker jag den var ganska förutsägbar och trist. Ger den två av fem.

The Signal

Såg skräckfilmen The Signal från 2007 igår kväll. På omslaget stod saker som "Årets bästa skräckfilm", "Mästerlig" o.s.v., så jag hade förstås höga
förhoppningar...
Den utspelar sig i en nära framtid dagarna runt nyår. Någon sorts störningar har börjat göra så att telefoner slutar fungera och TV-apparater slår på sig
själva om natten och visar nåt som ser ut som godtyckliga mönster/störda bilder. Ett krypigt obehag byggs upp, men man förstår förstås inte ännu vad
det innebär...
En av huvudpersonerna - Mya spelad av Anessa Ramsey - är ute och är ottrogen mot sin man. Väl hemkommen till sin lägenhet och orolig för de frågor
mannen ska ställa, börjar hennes man bete sig alltmer lynnigt och våldsamt mot sina kompisar han har hemma. Snart upptäcker hon att det har spårat
ut i hela huset, folk har börjat döda varandra besinningslöst med allt de har tillhands! Nu tar en lång orgie i våld sin början... På något vis har de flesta människor blivit utsatta för någon sorts smitta via elektromagnetiska vågor. Några har haft turen att klara sig, men är helt paranoida och kan inte riktigt veta vem de kan lita på. Mya flyr och hennes man och älskare börjar desperat att leta efter henne.
Så var filmen mästerlig? Nej, den var kass. I en del slår filmen över och blir en morbid komedi istället, det förstörde stämningen. Huvudpersonen Mya
verkade vara en tomte (jag är osäker på om det verkligen var meningen att man skulle uppfatta det så?). Slutligen så ställde man sig en massa nyfikna
frågot när det gällde strålningen och hoppades på att den delen skulle utvecklas mer. Man blev ganska besviken.
Jag ger den två av fem möjliga.

Såg skräckfilmen The Signal från 2007 igår kväll. På omslaget stod saker som "Årets bästa skräckfilm", "Mästerlig" o.s.v., så jag hade förstås höga förhoppningar och trodde jag missat nåt storslaget från 2007...
Den utspelar sig i en nära framtid dagarna runt nyår. Någon sorts störningar har börjat göra så att telefoner slutar fungera och TV-apparater slår på sig själva om natten och visar nåt som ser ut som godtyckliga mönster/störda bilder. Ett krypigt obehag byggs upp, men man förstår förstås inte ännu vad det innebär...
En av huvudpersonerna - Mya spelad av Anessa Ramsey - är ute och är otrogen mot sin man. Väl hemkommen till sin lägenhet och orolig för de misstänksamma frågor mannen ska ställa, börjar hennes man bete sig alltmer lynnigt och våldsamt mot sina kompisar han har hemma. Snart upptäcker hon att det har spårat ut i hela huset, folk har börjat döda varandra besinningslöst med allt de har tillhands! Nu tar en lång orgie i våld sin början...
På något vis har de flesta människor blivit utsatta för någon sorts smitta via strålning från elektrisk utrustning. Några har haft turen att klara sig, men är helt paranoida och kan inte riktigt veta vem de kan lita på. En del får även vanföreställningar. Mya flyr och hennes man och älskare börjar desperat att leta efter henne.

Så var filmen mästerlig? Nej, den var kass. I en del slår filmen över och blir en morbid komedi istället, det förstörde stämningen. Huvudpersonen Mya verkade vara en tomte (jag är osäker på om det verkligen var meningen att man skulle uppfatta det så?). Slutligen så ställde man sig en massa nyfikna frågot när det gällde strålningen och hoppades på att den delen skulle förklaras och utvecklas mer. Jag blev ganska besviken.
Jag ger den två av fem möjliga.