Plågsam skräckis från Sydkorea

Igår såg jag den sydkoreanska skräckfilm I saw the devil från 2010. Mina förväntningar var mycket höga, den hade fått hela 7,8 på IMDB
och folk har höjt den till skyarna.
Detta är en film om grundlig hämnd och den luddiga gränsen mellan gott och ont. En fasansfull seriemördare och
våldtäktsman härjar vilt, han styckar dessutom kropparna så det blir riktigt motbjudande och äckligt. Först tar han armarna, sen benen
och slutligen kapar han huvudet - bara för att han tycker sånt är så kul. Jag förstod mig inte på den här filmen, jag tyckte den var direkt plågsam att se. Satt liksom och undrade hur utdraget eländet skulle bli. Upprepade cykler av övervåld och äckel, man ser ner i en avgrund av mörker.
Hur som helst, en dag så mördar psychot fel person, en gravid tjej som är dotter till en gammal pensionerad polischef och gift med en hemlig agent. En katt och råtta-lek tar sin början. Agenten är nära att döda mördaren vid ett tillfälle, men låter istället honom slinka undan för att börja om på nytt...

Igår såg jag den sydkoreanska skräckfilmen I Saw the Devil från 2010. Mina förväntningar var mycket höga, den hade fått hela 7,8 på IMDB och folk har höjt den till skyarna. 
Detta är en film om grundlig hämnd och den luddiga gränsen mellan gott och ont. En fasansfull seriemördare och våldtäktsman härjar vilt, han styckar dessutom kropparna så det blir riktigt motbjudande och äckligt. Först tar han armarna, sen benen och slutligen kapar han huvudet - bara för att han tycker sånt är så kul. Jag förstod mig inte på den här filmen, jag tyckte den var direkt plågsam att se. Satt liksom och undrade hur utdraget eländet skulle bli. Upprepade cykler av övervåld och äckel, man ser ner i en avgrund av mörker.
Hur som helst, en dag så mördar psychot fel person, en gravid tjej som är dotter till en gammal pensionerad polischef och gift med en hemlig agent. En katt och råtta-lek tar sin början. Agenten är nära att döda mördaren vid ett tillfälle, men låter istället honom slinka undan för att börja om på nytt...  


Powered by Jasper Roberts - Blog

Hugo Cabret



Häromdan såg jag Hugo Cabret (2011), den var alldeles underbar. En drömsk atmosfär vilade äver hela filmen.  Den var mycket vackert filmad och en ren orgie i skönheten hos mekanik och detaljer...
Huvudpersonen är den föräldralösa pojken Hugo Cabret som bor på en stor station i Paris. Han klättrar runt inne i väggarna och tillbringar en hel del tid i ett stort klocktorn där han kan kika ut genom den enorma urtavlan.
Precis innan jag såg filmen hade jag letat efter filmer på Youtube efter nåt som jag tror kallas automater på svenska som jag blivit nyfiken på. En sorts mycket tidiga robotar. Det kan vara dockor som skriver eller spelar cembalo, fåglar som sjunger m.m. Den schweizisk urmakare Jaquet-Droz tror jag är en av de mest kända som höll på med sånt under 1700-talet. Häpen insåg jag att just en sådan spelade en viktig roll i filmen. Hugo döda pappa har lämnat en sådan åt honom. Men han saknar nyckeln som krävs för att få igång den...
Häromdan såg jag Hugo Cabret (2011, regi: Martin Scorsese), den var alldeles underbar. En drömsk atmosfär vilade äver hela filmen, så vackert filmad och en ren orgie i skönheten hos mekanik och detaljer...
Huvudpersonen är den föräldralösa pojken Hugo Cabret som bor på en stor station i Paris. Han klättrar runt inne i väggarna och tillbringar en hel del tid i ett stort klocktorn där han kan kika ut genom den enorma urtavlan.

Precis innan jag såg filmen hade jag letat efter filmer på Youtube, efter nåt som jag tror kallas automater på svenska, som jag blivit nyfiken på. En sorts mycket tidiga robotar. Det kan vara dockor som skriver eller spelar cembalo, fåglar som sjunger m.m. Den schweizisk urmakare Jaquet-Droz tror jag är en av de mest kända som höll på med sånt under 1700-talet. Häpen insåg jag att just en sådan spelade en viktig roll i filmen. Hugos döda pappa har lämnat en automat åt honom. Problemet är han saknar nyckeln som krävs för att få igång den...

(Japp, det är "Borat" ;-) Han ser dessutom skumt lik ut den där konstapeln i Allå Allå Emliga Armen...)
Powered by Jasper Roberts - Blog

Jag är en i-doser?

Det mesta här i livet som är kul på ena eller andra viset måste man passa sig för, för alltid är det nåt - man blir fet/beroende/får
konstiga sjukdomar osv... Allting ska brukas med måtta så det blir lite lagom skittråkigt. Men det finns sätt att vidga sina vyer som inte
verkar ha några otrevliga bieffekter. Man kan försätta sig i ganska djupa transtillstånd med rätt musik, man kan experimentera med
lucida drömmar, man kan ägna sig åt hypnos och meditation osv. Jag antar att man liksom tränar upp sin hjärna så man snabbare och
effektivare kan försätta sig i tillstånd som alltid funnits naturligt hos människan. Själv har jag ofta lucida drömmar (av gammal vana
liksom - jag verkar rutinmässigt ifrågasätta det medveteandetillstånd jag är i), jag har också lätt att försätta mig i nån sorts trans med
hjälp av musik och verkar också vara lätt att hypnotisera. Jag konsumerar musik i enorma mängder, kanske p.g.a. min lättpåverkade hjärna - jag lyssnar på musik konstant medan jag jobbar och sedan gärna några timmar till på fritiden... Brukar skämtsamt säga att det är den enda drogen man kan frossa i med gott samvete ;-)
Jag har också testat "binaural beats" nyligen. En viss effekt verkar det ha, men jag är ändå lite besviken... Ska dock försöka igen. Idag såg jag att Waldemar Ingdahl skrivit om digitala droger i kulturtidskriften Voltaire:
"En ny fara slås upp i media; digitala droger. Tanken är att ljud kan påverka hjärnans tillstånd, så genom att lyssna på rätt sorts ljud du få avslappning, koncentration, glädje, eller varför inte hallucinationer? I-dosers blir höga på ljud. Precis den rätta blandningen för en moralpanik för sommaren: barn, datorer, knark och pseudovetenskap."
Läs mer här: http://www.voltaire.se/sv/blogs/20.908/vetenskap/digitala-droger
Missa inte videon med folk som förfasar sig, bisarrt eller vad? Jag vill ha det killen vid 0:49 lyssnar på ;-)
Det mesta här i livet som är kul på ena eller andra viset måste man passa sig för, för alltid är det nåt - man blir fet/beroende/får konstiga sjukdomar osv... Allting ska brukas med måtta så det blir lite lagom skittråkigt. Men det finns sätt att vidga sina vyer som inte verkar ha några otrevliga bieffekter. Man kan försätta sig i ganska djupa transtillstånd med rätt musik, man kan experimentera med lucida drömmar, man kan ägna sig åt hypnos och meditation osv. Jag antar att man liksom tränar upp sin hjärna så man snabbare och effektivare kan försätta sig i tillstånd som alltid funnits naturligt hos människan. Själv har jag ofta lucida drömmar (av gammal vana liksom - jag verkar rutinmässigt ifrågasätta det medvetandetillstånd jag är i), jag har lätt att försätta mig i nån sorts trans med hjälp av musik och verkar också vara lätt att hypnotisera. Jag konsumerar musik i enorma mängder, kanske p.g.a. min lättpåverkade hjärna och att jag blir riktigt påverkad. Jag lyssnar på musik konstant medan jag jobbar och sedan gärna några timmar till på fritiden... Brukar skämtsamt säga att det är den enda drogen man kan frossa i med gott samvete ;-) 
Jag har också testat "binaural beats"* nyligen. En viss effekt verkar det ha, men jag är ändå lite besviken... Ska dock försöka igen. Idag såg jag att Waldemar Ingdahl skrivit om digitala droger i kulturtidskriften Voltaire:

En ny fara slås upp i media; digitala droger. Tanken är att ljud kan påverka hjärnans tillstånd, så genom att lyssna på rätt sorts ljud du få avslappning, koncentration, glädje, eller varför inte hallucinationer? I-dosers blir höga på ljud. Precis den rätta blandningen för en moralpanik för sommaren: barn, datorer, knark och pseudovetenskap.

Läs mer här: http://www.voltaire.se/sv/blogs/20.908/vetenskap/digitala-droger

Är ljuden inkörsporten till tyngre grejer? En del tror det. Missa inte videon med folk som förfasar sig, bisarrt (ett ögonblick trodde jag att det var 1:a april) eller vad? Jag vill ha det killen vid 0:49 lyssnar på ;-)

*Binaurala rytmer är ett sätt för människan att uppfatta ljudvågor med frekvenser utanför vårat normala hörselomfång. Genom att utsätta höger öra för en ton på 300 hertz, och det vänstra örat för en ton på 310 hertz, så hör man en upplevd ton på differensen, det vill säga 10 hertz.

Binaurala rytmer har använts inom trance-musik och skapandet av ljudmönster med målet att inducera olika hjärnvågor, bland annat thetavågor, som ligger på mellan 6 och 10 hertz. Det vetenskapliga underlaget för detta är dock bristande.

(Från Wikipedia)

Powered by Jasper Roberts - Blog