Hemma igen

Igår eftermiddag så fick jag åka hem igen. Var jätteskönt för nu kunde jag sova ut lite bättre inatt. Bara en sån sak som att få ha ett riktigt täcke :-) De andra patienterna brukade också väcka mig då och då. Minns speciellt en vithårig dams ångestfyllda skrik i rummet bredvid: "Hjälp! Hjääälp! Är det nån där?? Kan inte nån hjälpa mig, jag har så ont! Hjälp!" Jag undrade varför ingen i personalen kom efter en stund, så tassade själv över till henne för att kolla vad som hänt. Då insåg jag att hon var så förvirrad att hon inte förstått att hon bara behövde trycka på larmknappen. Hon visste inte var hon var nånstans eller vad som hänt. Hon förstod inte heller att jag inte var en av personalen utan en patient och ville jag skulle hjälpa henne till toa... Sen dök tack och lov folk ur personalen upp :-)
 
Jag rör mig tvekande som en sengångare just nu. Måste undvika vissa rörelser för då skär det till i magen. Jag kan gå omkring, men inte böja mig om jag tappar nåt på golvet.

På sjukan

Just när det börjat lossnat för mig så drabbades jag av tarmvred. Det kom utan nån särskild förvarning (hade inte haft ont eller några särskilda problem med magen förutom att den sett lite konstigt svullen ut ett tag). Satt vid datorn och laddade hem vektorgrafik då jag började störa mig på en skärande smärta under revbenen. Sen gick det fort, smärtan nådde snart vansinnesnivåer jag ditintills aldrig upplevt och fick snart åka ambulans till sjukan. Jag hamnade på en sjuka där de var mycket underliga, snåla och inte ville röntga mig direkt. Så jag fick pinas några dar i onödan innan jag fick en diagnos. En bit av tunntarmen hade dött helt. Inget kom igenom och jag började svullna. Hade tarmen spruckit hade det kunna bli en mycket farlig upplevelse. Så blev det akut operation (på en annan sjuka). Sen följde några nojiga dar då jag av nån orsak fick ganska hög feber.
 
Men nu är jag feberfri, har börjat äta fast föda och har så lite smärta att jag inte behöver äta de Alvedon de envisas med att ge mig (samlar dom på mitt bord bara). Ibland tror jag att jag inte känner smärta på samma sätt som andra människor (även om tarmvredet i sig första dygnet var för mycket även för mig). Skarven på tarmen har enligt min läkare nu läkt så pass att den borde anses som pålitlig. Imorrn eller övermorrn får jag åka hem. Lite drygt 30 cm av min tarm är borta, men den är väl sisådär sju meter lång, så kommer inte att göra nån märkbar skillnad.
 
Puh, vilken pärs! Hedersomnämnande till magsonden - att få den nedkörd  genom näsan och ned i magen var rysligare än alla nålar de stuckit i mig blå med sammantaget. Hoppas jag är igenom allt nu.

Snart! :-)

 
Nu är det grejor på gång och jag har haft energin att jobba med lite allt möjligt, alltifrån teckningar till några hemsidor. Jobbat en del med layouten till min nya hemsida jag ska ha för att marknadsföra nya vid-sidan-av-firma de senaste dagarna. Jag ska länka till den så snart det blivit nåt mer färdigt av det. I helgen tänkte jag göra en redesign av en tidigare hemsida så den ser vettig ut även i större skärmupplösningar och har lite renare kod. 
 
Om nån hittat hit från ett visst forum där jag skrivit över 6000 inlägg under flera år, så har jag ledsnat på det och slutat skriva där sen 1,5 mån. Tyckte länge att det var en överrepresentation av vettigt folk, men nu har jag ändrat uppfattning. Identifikationen och magin är försvunnen och jag ser så mycket otrevligt folk med ruttna värderingar som jag inte har nåt gemensamt med. Lite trist efter så lång tid, känns faktiskt tomt... Knäppt att ha känslor för ett forum ;-)