The Experiment

The Experiment
Igår såg jag The Experiment med bland annat Travis spelad av Adrien Brody (som gjort mest intryck på mig i the Pianist) och Barris av Forest Whitaker (som jag fick förstärkt dåliga vibbar av i denna roll, eftersom jag har honom i färskt minne som Idi Amin i The Last King of Scotland). Detta var ingen mysfilm kan jag säga! Filmen hade ingen komplex handling som de filmer jag berättat om här på sistone, däremot ställde den jobbiga frågor om människas natur.
Varför beter vi oss sjyst och rättvist mot varandra? För att vi tappar anseende och/eller blir straffade om vi inte gör det? Eller för att vi verkligen vill göra det? Om vi var säkra på att vi kom undan med det och det inte kom nåt srt efter, skulle vi då börja tänja på gränserna och börja sko oss själva?
Filmen handlar som titeln antyder om ett experiment. 26 män väljs efter tester och intervjuer ut till ett beteendepsykologiskt experiment. De ska under experimentet simulera livet på ett statligt fängelse, och det är viktigt att de utvalda inte har några egna erfarenheter av kåken sedan tidigare. Man får se lite av intervjuerna och de som väljs ut verkar på det hela taget, även om vissa har lite egenheter, vara helt vanliga sjysta killar. För att delta belönas man med hela 14 000 dollar för två veckor, som gör folk väldigt motiverade att ställa upp, vissa för att de är lite i knipa.
Väl framme i den isolerade byggnaden delas de upp i två grupper, några får bli fångvaktare, andra fångar. Travis hamnar i fångruppen och Barris blir vakt. I byggnaden finns kameror överallt som följer allt som sker. Vissa regler finns. Brukar någon våld, så avbryts experimentet och alla förlorar sina pengar. Om inte fångvaktarna straffar fångarna på rimligt sätt vid överträdelser så kommer en röd lampa att lysa. Om man inte gjort nåt inom en halvtimme så lampan slutar lysa, så avbryts också experimentet.
Ja, ni förstår varthän detta upplägg barkar. Det börjar lite lätt med missnöje med maten, matvägran och någon som av misstag råkar kasta en basketboll i huvudet på en vakt så han börjar blöda näsblod. Men sedan brakar helvetet lös och en orgie i kränkningar, övergepp och snart även våld (de som iakttar bryr sig inte) tar sin början. Barris visar sig tycka osunt mycket om sin nya roll, jag tror t.o.m. han själv är förvånad. En annan vakt är smygbög och försöker förgripa sig på olika sätt en stackare som faller honom i smaken. Travis är en bra människa men kan inte underkasta sig för att rädda sitt eget skinn och blir sedd som en upprorsledare som ska knäckas.
Mycket obehaglig film, men bra. Ger den fyra av fem. Nu undrar ni varför jag ger alla filmer så bra betyg, det är för att jag vägrar se sånt som är skit ;-) Och ganska ofta har jag rätt (fast inte när det gäller Valhalla Rising, den var oväntat usel..)
Igår såg jag The Experiment (2010) med bland annat Travis spelad av Adrien Brody (som gjort mest intryck på mig i the Pianist) och Barris av Forest Whitaker (som jag fick förstärkt dåliga vibbar av i denna roll, eftersom jag har honom i färskt minne som Idi Amin i The Last King of Scotland). Detta var ingen mysfilm kan jag säga! Filmen hade ingen komplex handling som de filmer jag berättat om här på sistone, däremot ställde den jobbiga och spännande frågor om människas natur.
Varför beter vi oss sjyst och rättvist mot varandra? För att vi tappar anseende och/eller blir straffde om vi inte gör det? Eller för att vi verkligen vill göra det? Om vi var säkra på att vi kom undan med det och det inte kom nåt surt efter, skulle vi då börja tänja på gränserna och börja sko oss själva/passa på?


Filmen handlar som titeln antyder om ett experiment. 26 män väljs efter tester och intervjuer ut till ett beteendepsykologiskt experiment. De ska under experimentet simulera livet på ett statligt fängelse, och det är viktigt att de utvalda inte har några egna erfarenheter av kåken sedan tidigare. Man får se lite av intervjuerna och de som väljs ut verkar på det hela taget, även om vissa har lite egenheter, vara helt vanliga sjysta killar. För att delta belönas man med hela 14 000 dollar för två veckor, som gör folk väldigt motiverade att ställa upp, vissa för att de är lite i knipa.
Väl framme i den isolerade byggnaden delas de upp i två grupper, några får bli fångvaktare, andra fångar. Travis hamnar i fångruppen och Barris blir vakt. I byggnaden finns kameror överallt som följer allt som sker. Vissa regler finns. Brukar någon våld, så avbryts experimentet och alla förlorar sina pengar. Om inte fångvaktarna straffar fångarna på rimligt sätt vid överträdelser så kommer en röd lampa att lysa. Om man inte gjort nåt inom en halvtimme så lampan slutar lysa, så avbryts också experimentet.


Ja, ni förstår varthän detta upplägg barkar! Rakt åt helsefyr förstås. Det börjar lite lätt med missnöje med maten, matvägran och någon som av misstag råkar kasta en basketboll i huvudet på en vakt så han börjar blöda näsblod. Men sedan brakar helvetet lös och en orgie i kränkningar, övergepp och snart även våld (de som iakttar bryr sig inte) tar sin början. Barris visar sig tycka osunt mycket om sin nya roll, jag tror t.o.m. han själv är förvånad. En annan vakt är smygbög och försöker förgripa sig på olika sätt en stackare som faller honom i smaken. En kille har ljugit om sin diabetes och vakterna verkar inte bry sig i att han är halvdöd. Travis är en bra människa men kan inte underkasta sig för att rädda sitt eget skinn och blir sedd som en upprorsledare som ska knäckas.


Mycket obehaglig film, men bra. Ger den fyra av fem. Nu undrar ni varför jag ger alla filmer så bra betyg, det är för att jag vägrar se sånt som jag tror är skit ;-) Och ganska ofta har jag rätt (fast inte när det gäller Valhalla Rising, den var oväntat usel, hehe...)
Powered by Jasper Roberts - Blog

Välkomna till Svart-Stinas!

Jag hoppas att ni kommer att följa mig och min privatchaufförs (vill man färdas med stil så måste man ju åka i en Cadillac-likbil ;-)) upptåg och äventyr.

Invigningsfirar lite med att testa Père Kermann's Absinthe (finns att beställa på Systembolaget och kostar 352 kr för 700 ml). Tydligen är detta ingen kvalitetsabsinth, men jag gillade den faktiskt! Någon gång ska jag försöka mig på den betydligt dyrare Absinthe Duplais Balance (även denna går att beställa på Systemet, 707 kr för  500 ml) som jag hört ska vara en riktig höjdare.
Visste ni förresten av Marilyn Manson har en egen absint som heter Mansinth? Den har fått ganska hävliga betyg har jag sett, men vet inte om den längre går att beställa på Systemet.
Powered by Jasper Roberts - Blog

Mr. Nobody

Igår såg jag ännu en riktigt bra film - Mr. Nobody - som precis som Inception var inne på vad som är verkligt.
Året är 2092. Nemo Nobody är 118 år gammal, och den sista människan som är dödlig. Folk låter sig telomeriseras (tror jag det kallas?), jag antar att det går ut på att bibehålla telomererna (ändarna på kromosomerna) som normalt förkortas vid varje celldelning, så att cellerna blir odödliga. Man har också reservdelsgrisar. Själv är Nemo (spelad av Jared Leto i vuxen ålder) skröplig och nära döden och det är lite si och så med hans minne. Folk är nyfikna på honom, bland annat är han huvudperson i TV-såpan "De sista dödliga", och försöker få honom att berätta om sitt liv. Och berättar gör han, från före sin födelse 1975, genom barndomen och upp i vuxna år. Men det märkliga är att han berättar om flera, parallella liv. Vid varje vägskäl i livet, då det finns olika vägar livet kunde ha tagit, så berättar han ömsom om ett liv, ömsom om ett annat. I ett liv bildar han familj med en kvinna och skaffar barn, i ett annat så får en liten tillfällighet honom att träffa en helt annan kvinna och få helt andra barn med henne... Lyssnarna blir frustrerade, vilket liv är egentligen det riktiga? På nåt vis känns det som samtliga är på riktigt.
Det stående temat är val och möjligheter. Ibland är det väldigt tydligt att man gör ett livsavgörande val. En scen som återkommer är när Nemo står på tågperrongen med sin mamma och pappa som ska separera. De vill han ska bestämma sig, vem vill han bo med? Här förgrenar sig hans möjliga liv i två helt olika huvudfåror beroende på om man kliver på tåget med mamma eller ej.
Vid andra tillfällen är det mycket små saker som ger livet en helt ny vändning. Ni känner säkert till fjärilseffekten, en fjäril slår med vingarna i en del av världen och så blir det senare en orkan i en annan del... Eller så kanske en arbetslös brasilianare bestämmer sig för att koka ett ägg, vilket ändrar mikroklimatet i hans kök. Detta är precis vad som krävs för att i slutändan sätta igång ett oväder två månader senare i en annan del av världen. En regndroppe suddar ut ett telefonnummer på en lapp, så en kille aldrig kan ringa tjejen som han just träffat igen... Och så går deras skilda vägar ännu en gång.
Lager av verklighet vävs ihop i Nemos huvud. Minnen väcks under hypnossessioner. Ibland är ett möjligt liv en dröm i ett annat. Jag ska förstås inte berätta hur det slutar. Ger filmen betyget fyra av fem möjliga.
Powered by Jasper Roberts - Blog